Det redan fattiga Kirgizistan drabbades hårt av den globala finanskrisen. I april 2010 avsattes president Kurmanbek Bakijev och ersattes med Roza Otunjeva som interimspresident. Under det politiska vakuum som följde dödades omkring 400 personer under oroligheter med etniska inslag i de södra delarna av landet. I valet i oktober 2010 klarade bara fem av de 29 partier som ställde upp i valet spärren på 5 procent som krävs för att bli representerat i parlamentet. Inget parti kom i närheten av en egen majoritet. Störst blev avsatte presidentens Bakijevs stödparti (Fäderneslandet), tätt följt av socialdemokraterna. Efter protester genomfördes en omräkning av rösterna. Beslut har senare tagits om att ett nytt presidentval ska hållas 20 juni 2011.
Kirgizistan med huvudstaden Bisjkek är en för de flesta svenskar okänd republik i den centralasiatiska delen av f d Sovjetunionen med gränser till Kazakstan, Kina, Tadjikistan och Uzbekistan. En dryg vecka före valet ordnade Svenska OSSE-nätverket ett seminarium om landet i ABF-huset i Stockholm.
-Kirgizistan skapades under 1920- och 1930-talen genom en ny territoriell indelning i Sovjetunionen. Territoriet har traditionellt befolkats av kirgizer och uzbeker. Före 1991 har aldrig funnits någon stat med just det här namnet eller den här utsträckningen, sa Torgny Hinnemo, frilansjournalist.
- Detsamma gäller alla staterna i Centralasien som tillsammans är nästan lika stora som hela EU. De stater som fanns där tidigare erövrades av Ryssland och ersattes under Sovjetperioden med nya annorlunda gränser. Eftersom dessa saknade traditioner uppstod inte någon nationell frihetsrörelse när Sovjetunionen försvagades till skillnad från i Baltikum och Kaukasien. Området är en etnisk smältdegel av främst folk med persisk kultur och turkiska folk som invandrade från 500-talet. Det nuvarande Kirgizistans territorium kontrolleras av mongolerna från 1100-talet till 1300-talet och åtminstone nominellt av Kina under en period av 1700-talet.
- Det är ingen slump att nästan alla incidenter i Centralasien som krävt många människors liv under de senaste 20 åren har inträffat i8 ett begränsat område, sa Hinnemo. Meschetturkarna utsattes för pogromer i ett hörn av Uzbekistan 1989, Osj i Kirgizistan drabbades av oroligheter 1990 och i år, väpnade grupper tog sig till Batken i Kirigizistan från Tadjikistan 1999 och 2000, den av hela världen uppmärksammade massakern i Andijan 2005 utspelades alldeles på andra sidan av den nuvarande gränsen i Uzbekistan. De här orterna ligger i dag i periferin av tre olika stater men de ingick alla före den ryska kolonisationen i det då blomstrande khanatet Kokand.
-När jag lyssnat på valmöten i södra Kirgizistan har väljarnas viktigaste fråga till kandidaterna varit vilken av dem som är duktigast på att göra upp med Uzbekistan om att tillåta handel med deras jordbruksprodukter över gränsen. Så länge Sovjetunionen existerade betydde det inte så mycket. Men efter självständigheten har gränserna inneburit ett stort avbräck för ekonomin, berättade Hinnemo.
Den förste presidenten efter självständigheten 1991 Askar Akijev var inte någon gammal kommunistledare, utan en intellektuell som gjort karriär som forskare i Sankt Petersburg som var respekterad till att börja med. Akijev blev till en början respekterad bl a när han la in sitt veto mot en lag om att bara kirgizer skulle få äga jord. Under sin andra presidentperiod blev han mer korrumperad och fick lämna makten i samband med den s k tulpanrevolutionen 2005. Hans efterträdare Kurmanbek Bakijev blev emellertid också allt mer auktoritär. När han tvingades avgå i april 2010 berodde det liksom när Akijev flydde fem år tidigare på att ordningsmakten inte i någon större omfattning brydde sig om att skydda dem mot demonstranterna..
-Många byggnader i Osj och Jalalabad förstördes i år vid den etniska konflikten som utlöstes av kriminella gruppers interna uppgörelser. Den nya konstitutionen som trädde i kraft 30 augusti 2010 kom till för att ge landet en chans till politisk omstart. Frågan är dock om det räcker med en ny konstitution för att åstadkomma hederliga val. Partierna behöver pengar och de som har pengar vill köpa sig politiskt beskydd. Rykten säger att de första tio platserna på vissa partiers listor kostar 300 000 USD, avrundade Torgny Hinnemo.
Kirgizistan identitetssökande.
-Kirgizistan är en ung identitetssökande, postsovjetisk nation som försökt införa marknadsekonomi och reformera sig till att bli en demokrati, men denna ”the island of democracy” blir allt mera auktoritär och odemokratisk. Globala krisen har drabbat landet hårt, sa Katarina Széci Åsbrink, utvecklingsekonom och Kirgizistankännare som arbetat för Världsbanken.
-Efter aprilrevolutionen i år och våldsanvändningen i södra Kirgizistan kontrollerar inte statsledningen landet, södra Kirgizistan kan ses som ”en failed state”, en kollapsad stat. Stora omfördelningar av resurser sker under rådande maktvakuum, och läget är spänt inför parlamentsvalet om tolv dagar. Friheten har varit större. Konflikten i söder är inte främst etnisk, utan ekonomiskt, strukturellt, politiskt och kriminellt betingad.
Hälften av befolkningen på 5,5 miljoner invånare är under 20 år. 66 procent är kirgiser, 14 procent uzbeker och 12 procent ryssar. Kirgiserna och uzbekerna är moderata muslimer, och ryssarna är grekisk-ortodoxa. Medellivslängden är 65 år för män och 74 år för kvinnor. Cirka en tredjedel bor i städerna, två tredjedelar på landsbygden. 98 procent av befolkningen är läs- och skrivkunniga. Migrationen har varit hög, och många kirgiser lever utomlands och skickar hem pengar till kvarvarande anhöriga, vilket beräknas uppgå till 20-25 procent av bruttonationalprodukten, som är mycket viktigt för deras försörjning.
Då Sovjetunionen upplöstes försvann 80 procent av Kirgizistans statsbudget. Övergången till marknadsekonomi var smärtsam men ganska framgångsrik. Underskotten i statsbudgeten är återkommande och statsskulden 70 procent av bruttonationalprodukten.
Ekonomin uppdelas på jordbruk 25 procent, industri 20 procent och tjänster 55 procent. Bruttonationalprodukten per capita är 900 USD. Kirgizistan exporterar ull, kött och guld samt importerar olja, gas och maskiner. Landet är med i världshandelsorganisationen WTO och står för en stor återexport (”re-export”).
Svart ekonomi och missförhållanden.
-Svarta ekonomin är betydande och skuggekonomin stor. Underrapporteringen av inkomsterna är grov, och det leder också till lägre skatteintäkter. Korruptionen är omfattande på alla nivåer. 2009 ligger Kirigizistan på 162:a plats av 180 länder på Transparent Index, TI-listan i världen.
-Det mesta kan köpas som en ministerpost, en friande dom, en universitetsexamen, en ”säker” födsel eller en demonstration. Den offentliga styrningen och statsförvaltningen är svag och kapaciteten hos myndigheterna låg. Ekonomin har kriminella inslag bland annat med narkotikahandel från Afghanistan.
-Kirgizistan har drabbats hårt av de senaste årens kriser. Matkrisen ledde till en ökning av matpriserna med 30 procent. Oljepriserna har ökat. Finanskrisen har lett till mindre betalningar hem av migranter från Ryssland och bland annat till kollaps av byggnadsindustrin.
-Bakijevs styre utmärktes av vanskötsel, korruption och nepotism, ett försvårat företagsklimat, investeringar hindrades och handeln avstannade. Början av 2010 utmärktes av plundring och förstörd egendom, sa Scézi Åsbrink.
Viktiga samhällssektorer i kris.
-Energisektorn är i kris, infrastrukturen på väg att kollapsa, energipriserna är icke marknadsmässiga och periodvis råder elransonering. Offentliga finansiella styrningen är svag, budgetprocessen svag, internkontrollen dålig och det finns ingen oberoende riksrevision.
-Utbildningssystemet hänger kvar från gamla sovjettiden. Brist råder på lärare, läroböckerna är gamla och kunskapsresurserna skrala. Hälsosektorn är delvis reformerad, men fortfarande råder stora brister som läkarbrist och hög mödradödlighet. Sociala skyddsnätet är delvis reformerat men grovt underfinansierat. Kvar finns ett föråldrat privilegiesystem från Sovjettiden.
-Rättsväsendet är inte oberoende, linjerade Széci Åsbrink upp.
Fattigdomen minskar, men 35 procent lever under fattigdomsgränsen. Skillnaden är stor mellan stad och landsbygd – bönderna är självförsörjande- och mellan nord och syd i landet.
-Det är svårt att försörja sig på arbete. Många måste också leva på sidosysselsättningar och ”business”. Och som nämnts är många familjer beroende av bidrag från migranterna som uppskattas vara en miljon personer.
-För kirgiserna och uzbekerna spelar familjen och klanen stor roll, och deltagande i korruption är ofta en nödvändighet för att kunna överleva, tillade Széci Åsbrink.
-En beslutsam uppslutning råder kring den demokratiska reformen, men situationen är fragil. Folket är prövat och tillståndet på gränsen till ”nationell depression”. Man hoppas på upprustade samhällsinstitutioner, ekonomisk tilväxt genom ökade investeringar, omstrukturering av ekonomin som de enda botemedlen mot nationalism, populism och våld. En ny regering måste leverera resultat. Kirgizistan behöver långsiktigt stöd av internationella samfundet. Ett sönderfallet Kirgizistan skulle få konsekvenser för hela regionen. Lämna inte Kirgizistan åt sitt öde! uppmanade Katarina Széci Åsbrink avslutningsvis.
Kvinnor i Kirgizistan.
Bonnie Bernström, demokratiutbildare, talade om kvinnors makt och maktlöshet och berättade att hon första gången var i Kirgizistan år 2000. Jag frågade om vad en 50-50 representation män-kvinnor i beslutande församlingar skulle kunna betyda. Kvinnornas svar blev: – Det skulle bli bättre, män är så emotionella.
-Interimspresidenten efter aprilrevolutionen i år Roza Otanbajeva representerar inte något maktintresse, utan är starkt förankrad i det kirgisiska civilsamhället. På så sätt skiljer hon sig från Julia Timosjenko i Ukraina som är helt avskild från det civila samhället i sitt land.
Det civila samhället och kvinnliga NGOs har stöd från utlandet. De samlas inom Women’s Legislatiive Initiatives.
-Kvinnors juridiska rättigheter följer sovjettraditionen. En ”draft constitution” har utarbetats 2010, ett presidentdekret från 2006 föreskriver lägst 30 procent kvinnor i stats- och kommunförvaltningar och man försöker följa bl a FN’s Beijing Declaration. I samband med en vallag 2007 introducerades könskvotering som en möjlighet vid sidan av partisystemet. Riktmärket är att var fjärde vald representant ska vara kvinna.
- Under perioden 2005-2007 med en kammare i parlamentet var 0 representanter kvinnor, 2000-2005 6,7 procent och 1996-2000 4.76 procent med ett tvåkammarsystem. Kvinnor har dock högre status och representation i politiken än i övriga Centralasien. Trots det är partiernas intresse för jämställdhet svagt. Det är främst socialdemokraterna, SDPK, och de gröna som är bäst på att lyfta fram kvinnor.
Kvinnor som förvärvsarbetar är 58 procent i Kirgizistan, 73 procent i Kazakstan, 62 procent i Uxbekistan och 59 procent i Tadjikistan. Arbeten inom jordbruk, textilindustri, trading, restaurang och hantverk läggs ut.
I Kirgizistan söker 48 procent av kvinnorna sig till högre utbildning, men bara 37 procent av männen. Mönstret är likartat i Kazakstan.
Kvinnorna påverkas av de större sammanhangen som trading, NGOs, religionen/islam och stipendiemöjligheter från utlandet.
-Risker är islamisering i betydelsen att kvinnor underordnas, att en ny politik kan komma att innebära förbud mot aborter, traditionerna som låser kvinnor och fattigdomen som bidrar till att kvinnorna måste arbeta för försörjningen och påverkar mödra- och barnadödligheten, utvecklade Bonnie Bernström, som också ansåg att det kirgisiska samhället är oorganiserat och svagt.
Demokratins status.
Avslutningsvis berättade Gunnar Stenarv, tidigare internationell sekreterare i SAP, om sitt besök vid den slutna socialdemokratiska partikongressen i Kirgizistan i augusti med sikte på oktobervalet. Den allmänna känslan bland kongressdelegaterna var att man tidigare ”berövats valresultat”, eftersom valen inte gått riktigt till. Huvudmålet för partiet är att ändra presidentmakten till en parlamentarisk demokrati.
-Ryske presidenten Medvedev har nyligen i en intervju i tyska Die Zeit betecknat parlamentariska demokratin som en katastrof; och samma uppfattning tvingas man brotta mot även i Kirgizistan. USA har en militär bas i Kirgizistan vilken är viktig för kriget i Afghanistan, men även Ryssland har en bas i landet ganska nära den amerikanska. Den mörka bilden av tillståndet i landet är sann och svårigheterna många, men samtidigt finns det hopp och en vilja till förändring., Kontakterna med utländska partierna och deras värderingar är viktiga. I Socialistinternationalen, där Stenarv länge varit verksam med dylikt samarbete, har ”tröskeln” för kontakter med partier i nya länder varit låg, medan däremot tröskeln för medlemskap i SI varit högt, berättade Gunnar Stenarv.
Széci Åsbrink sa att förtroende mera handlar om individer än om politiskt innehåll, och att detta minskar betydelsen för politiska partier i landet. Vidare sa hon att kriminaliteten, droger, stora lager av narkotika i området och vapnen kontrolleras mycket bristfälligt. – Det finns inget förtroende kvar för poliskåren, avslutade Katarina Széci Åsbrink.
Referat Gunnar Lassinantti
Publicerad den 18 november, 2010
