Delegationer och icke-statliga organisationer från hela OSSE-regionen diskuterade under en veckas samtal i Warsawa mänskliga rättigheter. Under de dagarna jag deltog, den 7 och 8 oktober, låg fokus på tre nyckelområden; migration, mediafrihet och människohandel. Totalt omkring 460 talare stötte och blötte frågor om situationen runt om i Europa och Centralasien, definitioner, best practices, problem och lösningar för framtiden.
Handel med människor, trafficking, är tydligt sammanlänkat med de två andra huvudområdena och problemen kräver därför ofta multilaterala lösningar. Media har en viktig roll och flera fristående organisationer föreslog att utbilda journalister och även personal inom rättsväsendet om människohandel i länder där problemen är omfattande. Det förekommer att media hänger ut utsatta personer med namn och bild, vilket kan vara förödande för dem. Däremot finns aldrig bilder eller namn på människohandlare i tidningarna. Migrationsdiskussionen och gränskontrollernas roll är viktiga även i frågor om människohandel, då personer som utsätts ofta rör sig mellan ett ursprungsland, ett transitland och en destination, ibland upprepade gånger.
Här kommer jag att koncentrera mig på frågan om människohandel. Många delegationer fokuserade på att förklara vilka insatser och förbättringar de gjort under de senaste åren, medan fristående organisationer uppmärksammade de problem som fortfarande finns i deras respektive länder och gav förslag till lösningar och vidare insatser. I vissa fall var beskrivningen av verkligheten mycket olika beroende på om statliga representanter eller fristående organisationer som arbetar med att möta och ge stöd till kvinnor och barn som blivit utsatta för människohandel kom till tals (generellt var problemen större i det civila samhällets ögon). I vissa länder i regionen finns inte någon officiell definition av trafficking. Nummer ett på ”att göra”-listan i dessa fall bör därför vara att utreda och komma överens om vad människohandel är, hur situationen ser ut och därefter sätta upp gemensamma mål för att förebygga och minska riskerna för handel med människor. Både utredningen och lösningarna bör ha ett genusperspektiv för att processen ska bli så effektiv och jämlik som möjligt, något som tyvärr inte diskuterades under konferensen. Multilateralism, nätverk, samarbete mellan statlig förvaltning och det civila samhället är nyckeln till att lösa problem med trafficking i framtiden, det var samtliga deltagare eniga om. Att information om människohandel och dess risker ska finnas överallt där barn och ungdomar finns för att förebygga att de hamnar i det, var alla också rörande överens om.
En av de största utmaningarna är det faktum att handel med människor är en mycket lönsam affärsverksamhet. Människohandlarna är ofta professionella och driver handeln som ett företag. Tillgång och efterfrågan styr, som på alla marknader. Så hur möter man denna fruktansvärt fördärvande kassako? Ett viktigt fokus är att arbeta för att minska efterfrågan av sexköp. Ett seminarium under konferensen behandlade trafficking i Centralasien. En fristående organisationfrån Kazakstan berättade att de möter människohandlade kvinnor redan innan de reser till ett annat land. ”De säger att de vet vad de gör. Att de ska resa utomlands för att arbeta, som servitriser eller dansare”. Det kanske inte behöver nämnas att det inte är den typ av arbete som de sedan tvingas utföra. Personer, främst kvinnor och barn, säljs både för att utföra sexuella tjänster, vara med i porrfilmer, och för slavarbete. Så även om förebyggande arbete, som att identifiera barn i riskzoner (exempelvis barn ”on the move”), är viktigt så är det inte hela lösningen. En frivilligorganisation beskrev situationen i Kirgizistan som extrem. När konferensen ägde rum hade landet ingen regering, inget officiellt lagstiftande organ. Arbetsutvandringen är enorm och leder till okontrollerat slavarbete. Det finns sällan flygbiljetter kvar från de södra delarna av landet till Ryssland, Kazakstan eller Uzbekistan. Den officiella informationen skiljer sig mycket från den inofficiella, och det finns uppgifter om att advokater har blivit kidnappade. Som en prioriterad åtgärd föreslår organisationen att man inför en lista över personer med barn som åker utomlands. En förening i Moldavien påpekade problemen med rättslig hjälp. Få advokater vill ta sig an fallen, som ofta är tidskrävande och inte betalar sig. Och en fristående organisation från Tajikistan förklarade att medvetenheten om människohandel generellt är låg i landet, och den sociala stigman hög. Förutom detta är den hjälp utsatta personer får bristfällig och ”klumpig”, och organisationen betonade att det är oerhört viktigt att personerna kan komma tillbaka in i sina familjer. Andra rekommendationer var koordinerande strategier, ett multilateralt tillvägagångssätt, rättsliga och ekonomiska åtgärder och tidiga varningssystem.
Diskussionerna hade speciellt fokus på barn som utnyttjas som billig arbetskraft och som sexslavar i andra länder. Många använde uttrycket ”modern slavhandel”. En representant från International Labour Organization, ILO, betonade att det mesta av barnarbetet, två tredjedelar, sker i det egna eller andras hem. Förslag för framtiden är därför att åtgärda grundorsakerna, exempelvis bristfällig utbildning, social segregation, fattigdom, och få arbetstillfällen för unga personer.
Den viktigaste åtgärdspunkten som bland andra representanter från FN:s barnfond UNICEF och organisationen ECPAT, som arbetar mot den kommersiella sexuella exploateringen av barn i hela världen, tog upp var att samhället måste lyssna på barnen, och att barn som blir utsatta för människohandel SKA BEHANDLAS SOM BARN. I nuläget finns vanligtvis inga undantagsregler, vilket betyder att barn behandlas som vuxna i samma situation.
Det finns utmaningar med att identifiera människohandel av barn, exempelvis när det gäller barn som tigger. Är de utsatta för människohandel? Och hur kan det kontrolleras? Tvång eller fysiskt våld kanske inte alltid förekommer. Men har de ett val? Vad är ett val? De här är några av de många frågor som vi tar med oss och hoppas ska diskuteras mera under det omfattande OSSE-toppmötet i Astana, Kazakstan senare i år.
Linn Ehde
Publicerad den 3 november, 2010
