OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, omfattar en tredjedel av jordens areal. OSSE:s deltagarstater har en femtedel av jordens befolkning och hälften av världens ekonomi.
OSSE:s syfte är att förebygga och lösa konflikter fredligt, genom förtroendeskapande åtgärder, och genom samarbete kring ekonomi och miljö. Andra uppgifter är att främja mänskliga rättigheter och minoriteters ställning.
OSSE är idag en organisation med fokus på konfliktförebyggande, krishantering och demokratiutveckling i fält. Läs mer om OSSE på Regeringskansliets webbplats.
Andra världskriget slutade utan fredsavtal och avlös- tes av det kalla kriget mellan Öst och Väst.
1975 undertecknades det epokgörande Helsingfors- avtalet som resultat av en europeisk säkerhetskonfe- rens, ESK. Där förenades två önskemål. Sovjetunio- nen ville fastställa de gränser som blivit en följd av andra världskriget, Väst ville få gehör för mänskliga rättigheter och religionsfrihet. Ett nätverk av frivilli- ga Helsingforskommittéer växte sedan fram på båda sidor om järnridån.
Efter ett antal konferenser, bl a i Stockholm 1985-86, bildades OSSE genom beslut i Paris 1990 och Buda- pest 1994. (Det engelska namnet är OSCE, Organi- zation for Security and Cooperation in Europe)
Arbetet är upplagt i tre s.k. korgar: politiskt-militärt samarbete, ekonomiskt och miljöinriktat samarbete samt mänskliga rättigheter.
OSSE:s politiskt-militära verksamhet går ut på att skapa förtroende i stället för misstänksamhet, fiend- skap och avskräckning. Ett system av tidiga varnings- signaler bidrar till detta.
Sovjetunionens upplösning och EU:s till¬komst ändrade förutsättningarna i grunden. I Parisstadgan 1990 förklarades att säkerheten var jämlik för alla länder. Alla stater åtog sig att bygga och stärka demokratin som det enda styrelseskicket.
OSSE har en unik ställning bland de olika samar- betsorganisationerna i Europa genom att vara erkänd av FN som regionalt organ.
Deltagarstaterna ska enligt FN-stadgan art.52:2 “göra sitt yttersta för att åstadkomma fredliga lös- ningar av lokala tvister … innan de hänskjuter dem till säkerhetsrådet.”
OSSE:s sekretariat ligger i Wien och leds av en generalsekreterare.
En gång i veckan möts deltagarländernas diplomater i Permanenta Rådet. Varje år väljs ett ordförandeland, vars utrikesminister leder arbetet. Sverige var ordfö- rande 1992.
Utrikesministrarna möts en gång om året och stats- och regeringscheferna med oregelbundna mellanrum.
Besluten fattas enhälligt.
Från Wien administreras ett tjugotal konfliktfö- rebyggande “missioner”, som har en omfattande närvaro i olika länder. En särskild representant för
mediefrihet påtalar kontinuerligt brister och övergrepp.
I Warszawa ligger Kontoret för demo- kratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR). Kontoret handhar bl.a. valövervakning. OSSE:s kontor för nationella minoriteter ligger i Haag där svensken Rolf Ekéus varit chef. Detta kontor arbetar förebyggande genom tyst diplomati.
Nätverket, som består av ett antal frivilligorganisa- tioner samt enskilda medlemmar, ordnar möten och seminarier för att fördjupa kunskaperna om OSSE och öka intresset för OSSE:s ideer.
Nätverket tar initiativ till träffar med Utrikesde-
partementet och de tjänstemän som håller i utformningen av Sveri- ges agerande i OSSE .
Nätverket träffar också de svenska riksdags- ledamöter som ingår i OSSE:s parlamentarikerförsamling, OSSE-PA, samt personer med praktisk erfarenhet av OSSE:s fält- verksamhet.
Nätverket följer arbetet vid OSSE:s konferenser och kan bekosta deltagandet för medlemmar, i mån av statliga bidrag.
Vid de årliga konferenserna om mänskliga rättig- heter och om fria val (HDIM) deltar ett stort antal frivilligorganisationer, även från Sverige, med rätt att lägga fram synpunkter till regeringarna.
Nätverket håller kontakt med OSSE:s organ i Wien, Prag, Warszawa och Haag samt parlamentarikernas sekretariat i Köpenhamn.
Vid årsmötet har varje medlemsorganisation en röst.
Nätverket uttalar sig inte för medlemsorganisationerna.
